↑ Tillbaka till Info bank

Artiklar & Reportage

Se reportaget “Ingen ökad risk med hemmaförlossning enligt forskare”  och “Inget stöd till hemmaföderskor” på TV4 play.

“Satsa på mer stöd åt blivande mammor” Nyheter P4 Skaraborg. Lyssna här!

Sydsvenskan rapporterar
”Varje år kommer ett hundratal svenska barn till världen inom hemmets väggar. En handfull av dem föds i Skåne. Nu blir det svårare för föräldrarna att få professionell hjälp sedan regionens barnmorskor förbjudits att assistera vid hemförlossningar.
Fyra barnmorskor på förlossningsavdelningen i Helsingborg förbjuds att fortsätta hjälpa föräldrar att föda hemma. Verksamheten är förtroendeskadlig, menar sjukhusledningen.

Den offentliga vårdens resurser räcker inte till för att stötta hemmaföderskorna menar Gunilla Bodelsson, verksamhetschef för obstetrik och gynekologi på Helsingborgs lasarett.”
Hemförlossningar är billigare än sjukhusförlossningar. Menar Bodelsson att de inte har råd att stötta alla förlossningar då?
Det innebär inte en utökad risk att föda hemma om mamman är frisk och föder utan komplikationer i fullgången tid, med en barnmorska. Däremot ökar det riskerna, precis som Li Thies-Lagergren säger i artikeln, om mödrarna vill föda hemma, men inte kan få stöd av en barnmorska. Det är en grundläggande mänsklig rättighet för kvinnan att få föda på den plats hon känner sig trygg på. Enligt beslut i Europadomstolen 14 dec 2010: Som medlemsland i EU står Svenska staten under detta prejudikat.

Barnmorskor vill förändra förlossningar – Ystads Allehanda

Ulf Mårtensson skriver den 4 juni 2012 i Ystads Allehanda: Teknik och sjukhustänkande präglar förlossningsvården alldeles för mycket, anser barnmorskor från bland annat Ystads BB. Nu vill de återknyta till barnmorskan Signe Janssons idéer och utveckla förlossningsvården. Läs artikeln här.

Baba Brinkman och hemfödslar | Levande diskussion om hemfödslar verkligen kan vara säkrare än sjukhusfödslar. Skeptikerpodden 31 maj 2011 – Läs Artikeln

Säkrare att föda hemma | Kvinnor som föder hemma har betydligt färre förlossningsskador än kvinnor som fött barn på sjukhus. Svenska Dagbladet 25 maj 2011Läs Artikeln

Färre skador vid hemmafödslar | Kvinnor som väljer att föda barn hemma har betydligt färre förlossningsskador jämfört med dom som föder på sjukhus. Enligt en ny forskningsrapport löper friska kvinnor som föder på sjukhus fem gånger så hög risk att få stora bristningar. Rapport 25 maj 2011Se inslaget (kl. 20:39) Dessutom upplagt på svt här för den som vill läsa – Tack Linda!

Fler bör få föda hemma Hemförlossning som ett alternativ bör erbjudas och finansieras med allmänna medel. Det anser Ellinor och Daniel Petersen i Linköping, i en motion till Kristdemokraternas riksting 2011. Kristdemokraten 28 april 2011 – Läs artikeln

P4 Radio Stockholm intervjuade Minna Janusson från Föreningen Föda Hemma | ”När man föder hemma, är barnmorskan där på dina villkor” Stockholm Idag 26 april 2011– Lyssna här, inslaget börjar efter ett par minuter.

Riskfylld förlossning | Ledarkommentar där Devrim Mavi tycker att hemförlossningslobbyn är samma som regeringen och att föda hemma endast är en lösning på problem i förlossningsvården på sjukhus genom att det sparar pengar Dagens Arena 26 april 2011Läs artikeln

Fler borde få föda hemma Med hjälp av en förlossningspeng kan alla kvinnor få tillgång till barnmorska oavsett var de föder sitt barn. Det är dags att landstingen tar sitt ansvar för en tryggare och mänskligare förlossningsvård. DN Debatt 26 april 2011Läs artikeln

Föda hemma borde vara ett möjligt alternativ | Inför genast en förlossningspeng så att kvinnor kan välja att föda hemma om de vill! Det skriver barnmorskor och hemfödare i en gemensam debattartikel. Östgöta Correspondenten 8 februari 2011Läs artikeln

Home births ‘as safe as hospital’ | The largest study of its kind has found that for low-risk women, giving birth at home is as safe as doing so in hospital with a midwife. BBC News 15 april 2009 – Läs Artikeln

Alma föddes till klassisk musik | Hemfödseln stärkte Lina Lundquists självkänsla. Den stärkte också förhållandet till sambon Hansi Baumgartner, ”Vi var verkligen ett team under förlossningen. Den känslan hade vi nog missat på BB.” Aftonbladet 5 September 2005Läs Artikeln

Vi valde att föda hemma | Lille Vile kom till världen hemma i familjen Lundström/Bengtssons bostad. Till hjälp hade mamma Siri barnmorskan Cayenne Ekjordh. Wilma föddes på en madrass i ett badrum omgiven av tända ljus. Alma föddes utanför badrumsdörren. Varje år väljer runt 200 kvinnor i Sverige att föda hemma – trots att Socialstyrelsen avråder. Möt tre familjer som valt att föda hemma. Aftonbladet 5 September 2005Läs Artikeln

Skönt att föda hemma utan stress | ”Kvinnor måste ha rätt att föda med värdighet och utan stress”, säger Anna Petrén och hennes sambo Per Långsved i en intervju på DN/Insidan. För Per var det viktigast att Anna kände sig trygg.”Vi gick på profylaxkurs och Anna sade från början att hon ville föda hemma. Jag litade fullständigt på henne. Hon har åtta yngre bröder, så hon har sett graviditeter på nära håll. Annas mamma är barnmorska och genom henne fick vi tag på en egen hembarnmorska. Hon kom hit några veckor före nedkomsten. Vi åt middag tillsammans och jag kunde ställa alla de”dumma” frågorna utan att känna mig generad.” Dagens Nyheter 10 mars 2003 – Läs artikeln

Sluta mörka om fördelarna med hemfödsel | ”Vi kräver att svenska läkare antingen redovisar ett övertygande vetenskapligt stöd för sin uppfattning om hemförlossningar, eller upphör med sina negativa, nedsättande, och, menar vi, ogrundade påståenden. Vi hoppas därmed att fler kvinnor ges möjligheten att föda barn hemma, i den mån de själva vill och önskar” skriver Cina Madison, Katerina Janouch, Unni Drougge, Cayenne Ekjordh, Anna Toss, Klarin Gullström, Elisabeth Heike, Anna Teresia Bogårdh, Guy Madison, Gunilla Janmark Veldhius, Laotse Sacker, Maj Stolpe och Liisa Svensson på Aftonbladet Debatt. Aftonbladet 10 juni 2002Läs artikeln

Tio gånger fler vill föda hemma | ”Nu har en forskargrupp frågat de gravida kvinnorna om hur de vill ha det. I undersökningen har man bett alla kvinnor som varit inskrivna vid någon av landets 600 mödravårdscentraler under tre slumpvis utvalda veckor att svara på en enkät. Cirka 3.000 kvinnor, 70 procent, svarade. En procent av kvinnorna vill föda hemma – alltså tio gånger fler än de kvinnor som får tillgång till hemförlossning idag. Kvinnorna har fått svara på enkäten tre gånger; i början av graviditeten, två månader efter förlossningen och efter ett år. Bara de kvinnor som svarade ja alla tre gångerna har räknats med i undersökningen.
DN 23 maj 2002 Läs artikeln

Agneta Bergenheim intervjuas i radioprogrammet Samtal pågår av Martin Dyfverman | ”För hemma-barnmorskan Agneta Bergenheim i Göteborg bottnar valet i en holistisk livssyn. – Människan har glömt hur det är att föda och hur det är att dö, säger hon. I dag är vi separerade från så många av de sammanhang där vi förut naturligen ingick. Det gör oss vilsna och hindrar oss från att se de möjligheter och den kraft som finns i oss alla. Att föda hemma, menar hon, är att åter ingå i ett mångtusenårigt sammanhang, oftast styrkerikt och glädjefullt. Om än smärtsamt.” för närvarande är ljudupptagningen försvunnen, försöker hitta den om möjligt – 16 Mars 2010

Mindre teknik – mer händer | Cayenne Ekjordh är en av Sveriges mest erfarna hembarnmorskor. – Jag har alltid varit mer intresserad av den födande kvinnans psyke än av de tekniska hjälpmedlen. Hos oss i i-länderna borde förlossningsvården ändras så att det blir mindre teknik och mer barnmorskehänder, mindre intellekt och mer hjärta, mindre vetenskap och mer Gud. Jag menar inte att vi ska säga nej till teknik, men det måste bli en bättre balans. Svenska Dagbladet 2 maj 2002Läs artikeln

Kvinnan hade dött om hon fött hemma | Att bevara och rädda liv. Det ser barnmorskan Tone Ahlborg som sina viktigaste uppgifter i samband med förlossningen. Hon är därför bekymrad över att intresset för hemfödslar nu ökar. Genom åren har hon hjälpt hundratals kvinnor att föda. De allra flesta förlossningarna har varit komplikationsfria, men det har också uppstått allvarliga situationer som krävt blixtsnabba insatser. Svenska Dagbladet 2 maj 2002Läs artikeln

”Jag litar mer på min egen kropp än på sjukvården” | ”Klockan var elva på förmiddagen. Maria Larsdotter och Mårten Randberg satt vid köksbordet och drack kaffe när den första värken smög sig på. En svag, men tydlig signal. Nu var det snart dags. Medan Mårten kontaktade barnvakten, flyttade undan soffbordet och lade ut en madrass framför öppna spisen, ringde Maria efter barnmorskan och passade sedan på att ta en dusch.” Svenska Dagbladet 30 april 2002Läs artikeln

Stockholm – ett mecka för hemförlossningar | Det finns kvinnor som går mot strömmen – och även om de utgör en liten grupp så blir de allt fler. Sedan mitten av 1990-talet har antalet planerade hemförlossningar fördubblats i Sverige. – Teknologiseringen av sjukhusfödslar har närt en önskan om en helt annan sorts förlossning. Tyvärr har långt ifrån alla kunnat realisera sina önskemål, eftersom det på de flesta orter inte finns hembarnmorskor att tillgå, säger Cina Madison, ordförande i föreningen Föda hemma.” Svenska Dagbladet 29 april 2002Läs artikeln

Cayenne Ekjordh intervjuades i radioprogrammet Samtal pågår | ”Barnmorskan Cayenne Ekhjordh har gjort över 300 hemförlossningar. – Ibland är pappan så rädd att jag varit tvungen att ta hand om honom medan kvinnan föder, berättar hon för Katarina Hahr som träffar henne hemma i Stockholm.
P1 9 april 2002 | ljudfilen finns inte kvar på servern, försöker hitta den

Föd hemma – helt gratis | Fembarnsmamman Unni Drougge födde sitt femte barn hemma. Hon tror att riskerna kan vara mindre vid en hemförlossning än på sjukhus om man känner sig lugn och trygg. – Man får inte vara förstföderska eftersom det innebär en ökad risk, likaså om man ska föda sitt fjärde barn. Statistiken har visat att det är så, säger Kaj Lindvall, chefsläkare på Hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholm. Aftonbladet 8 april 2002Läs artikeln

”Jag tror att rädslan för hemförlossningar beror på allt hemlighetsmakeri. Får läkare och andra mer kunskap och insikt om vad hemförlossningar innebär, så blir rädslan mindre.” | Britt Sundberg, chef för förlossningsavdelningen på Borås sjukhus, i tidningen Föräldrar & barn nr 3-2002 (som förutom en intervju med Elisabeth Heike även innehåller ett reportage om Kirsten Nisted (en av föreningens grundare) och en intervju med Rebbeca Liebe – rena hemfödselnumret!). Föräldrar & barn nr 3 – 2002

Förlossningsrädda ska erbjudas stöd | Christer Bergquist, medicinsk rådgivare hos regionen har också fått en annan förlossningsfråga på sitt bord. Nämligen hur regionen ska behandla dem som vill ha en hemförlossning. – Det är ingen stor andel, förmodligen färre än tio under ett år här i Västra Götaland. I dag får familjen/kvinnan som väljer hemförlossning stå för extrakostnaderna själv. Och så tycks det bli även i framtiden. – Socialstyrelsen kommer med rekommendationer om hemförlossningar nu i vår. Men vår utgångspunkt är att man bör välja att föda på sjukhuset av medicinska skäl. I stället kan man välja en extra tidig hemgång; att gå hem efter sex timmar.” Borås Tidning 28 mars 2002″Ny internationell forskning visar att det inte kan bevisas att det är förenat med större risker att föda barn hemma.” Vi Föräldrar/Gravid nr 1 – 2002

Fler föder i hemmet | ”Alltfler väljer att föda i hemmet. En fördubbling har skett de senaste åren. Vem som får betala avgörs av var man bor. Statistik från Föreningen Föda hemma pekar på en tydlig trend. Alltfler vill föda sitt barn i hemmets vrå. – Dels beror det säkert på situationen i Stockholm, dels på att unga kvinnor vill bestämma mer över sin födsel, säger Helena Lindgren, föreningens ordförande.” Aftonbladet 14 oktober 2001

Trött på BB-krisen? Föd hemma  | Tuva, 5, kom till världen bakom fåtöljen i sovrummet – med barnmorskan på telefon Ingrid Ekblad födde hemma. Barnmorskan var med – i telefonluren. – Om jag förlorade hörseln skulle jag vara tvungen att sluta som barnmorska. Men synen kan jag klara mig utan, säger Cayenne Ekjordh. Aftonbladet 18 april 2001Läs artikeln

Cayenne har förlöst 300 mammor hemma | Cayenne Ekjordh hjälper par att föda per telefon eftersom det är ont om barnmorskor som förlöser hemma och eftersom hon inte kan vara överallt. – Förlossning handlar ofta om sunt bondförnuft. Låter det fel skriker jag till. Annars sitter jag och lyssnar. Första telefonförlossningen gjorde hon i början av 1980-talet. – Då var det fruktansvärt kontroversiellt. När man pratade om hemförlossningar tyckte folk att man var en galning. Aftonbladet 18 april 2001Läs artikeln

Vill ge bidrag till hemförlossningar | ”Anders Å:son Berg, Stockholms läns landstings specialsakkunnige inom kvinnosjukdomar, avråder från alla hemförlossningar, på grund av de medicinska riskerna. – I varje ögonblick i födelseförloppet kan en intensivvårdsavdelnings resurser plötsligt krävas. Vi kan inte exportera en intensivvårdsavdelning till hemmiljö. Ändå förbereder den borgerliga majoriteten nya landstingsgemensamma riktlinjer för när bidrag ska betalas ut till hemförlossningar. – Det är en del av möjligheten att få välja form av förlossning, säger sjukvårdslandstingsrådet Stig Nyman (kd).

Sjukvårdslandstingsrådet Folke Schött (m) menar att frågan om bidrag till hemförlossningar är en mycket svår avvägningsfråga. – Om vi blir mer generösa slipper vi att hemförlossningar sker helt utanför den medicinska kontrollen. Å andra sidan får man inte ha regler som lockar till sig för många. Det finns ju en del som är väldigt aktiva i det här hemförlossningsköret, så att säga.” Dagens Medicin 27 mars 2001

Nedan finns några artiklar från gamla nummer av tidningen Födsel och föräldraskap.

Fyra kvinnors val

 

Av Tereseia Bogårdh

Valerie: Tanken kom från Holland

Namn: Valerie Binner
Titel: Senior Manager
Bor i: Stockholm

När bestämde du dig för att föda hemma?
Ca 5 månader innan jag fick Alexis. Det kan vara intressant att nämna att det var en kompis i Holland som sådde frön när han berättade om hur han och hans tjej fick sin dotter hemma. Och hans tjej är ändå förlossningssköterska. Men sedan så är det ju helt annorlunda i Holland med inställningen till hemfödslar.

Vilka var med under förlossningen?
Två helt fantastiska barnmorskor och min vännina Mia. Efter att Alexis var född kom även min MVC barnmorska och ett par kompisar till och firade. Det blev riktigt kalasstämning.

Blev din hemförlossning så som du hade hoppats?
JA! Jag fick en drömförlossning med allt som jag önskade mig och skulle gärna föda flera barn. Var otroligt trygg och kände att jag fick den hjälp jag ville från barnmorskorna men att det stärkte mig så att det var jag som födde. Det var helt ovärderligt att jag hade träffat dem flera gånger innan och att de kände till min situation som ensamstående mamma och vad jag ville och inte ville med min förlossning.

Tredje Gången Gillt

Namn: Erika Qvarfordt
Titel: Studerande
Bor i: Malmö

När bestämde du dig för att föda hemma?
Eftersom jag fött ett barn tidigare hemma så var det ingen tvekan var vi ville föda när jag blev gravid igen. Men jag bestämde mig allra första gången när under föräldrarkursen sett en hemförlossningsfilm där Cayenne var barnmorska, det blev en aha-upplevelse – Kan man göra så!?! Men jag födde 2 barn på ABC-kliniken innan jag verkligen kunde stå för mina tankar om att föda hemma.

Vilka var med under förlossningen?
Min sambo och barnmorskan var med i samma rum som jag födde i. Min syster, hennes man och mina 3 barn var i sovrummet och läste sagor. Barnen kom in till oss och välkomnade sin lillebror direkt efter det han fötts.

Blev din hemförlossning så som du hade hoppats?
För första ggn hade jag förvärkar och sedan ett långt öppningsskede; ca 24 timmar. Men när det väl blev lite kraftigare och mer regelbundna värkar följde det samma mönster som mina tidigare födslar. Denna gång stod jag längre i duschen, dels för att vara ifred för barnen och dels för att det kändes så skönt.

Vår barnmorska var underbar, lugn och respekterade våra önskningar, allt blev så bra som vi hoppats. Eftersom min barnmorska arbetar på MVC (och BB) i vanliga fall gick jag hos henne på mödravård vilket jag tycker är det bästa, att ha en och samma person som följer med före, under och efter graviditeten. Det som var lite trist var att ingen läkare ville göra ett hembesök för att se till att barnet var friskt. Men nu bor vi väldigt nära MAS så vi fick komma upp dit istället.

Hur har omgivningen reagerat när du berättat om din hemförlossning?
De flesta positivt .

Skulle du föda hemma igen – om du fick möjlighet?
Naturligtvis, om jag och barnet mår bra innan förlossningen.

Tina: Chefsbarnmorskan föreslog hemfödsel

Namn: Tina Vincent
Titel: Egen företagare
Bor i: Stockholm

När bestämde du dig för att föda hemma?
När jag var gravid i sjunde veckan. Chefsbarnmorskan på MVC föreslog det när hon fick höra att min drömförlossning skulle vara i en taxi på väg till förlossningen.

Vilka var med under förlossningen?
Min man, min syster och två hembarnmorskor. Min syster blev inkallad mitt under värkarbetet när jag kände att jag ville ha mer massage än de andra närvarande kunde erbjuda.

Blev din hemförlossning så som du hade hoppats?
Bättre! Jag kunde aldrig tro att det kunde vara så att föda barn, lugnt, tryggt, starkt, koncentrerat, inåtvänt. Jag har svårt att föreställa mig att jag skulle satt mig i en bil mitt eller träffat okända människor mitt under den upplevelsen.

Hur har omgivningen reagerat när du berättat om din hemförlossning?
De flesta tycker att jag är modig som vågade föda hemma. Själv tycker jag de är modiga som vågar föda på sjukhus! Innan förlossningen fick vi ett par undringar om säkerhet och vad som händer om det blir komplikationer, men jag tycker inte att det varit någon som inte respekterat vårt val. Efter förlossningen så väcker vår hemförlossning nyfikenhet och frågor. Det känns som om en del känner sig stärkta av tanken att man klarar att föda utan smärtlindring.

Jag tycker att det känns viktigt att inte dölja vårt val av förlossningsplats, jag vill att folk ska veta om att möjligheten finns. Jag önskar att jag själv hade känt till det tidigare och fått träffa någon som fött hemma.

Skulle du föda hemma igen – om du fick möjlighet?
Absolut! Nästa gång slipper vi förhoppningsvis betala också.

Jenny: Inte tusan sätter jag mig i en bil när jag ska föda!

Namn: Jenny Ägirsdotter
Titel: Andningspedagog, fast hemmafru.
Bor i: Trelleborg

När bestämde du dig för att föda hemma?
Jag hade tankar på det redan när jag väntade mitt första barn, men visste inte vart jag skulle vända mig. När sen Trelleborgs BB lades ner och jag åter blev gravid så var valet självklart. (Inte tusan sätter jag mig i en bil när jag har värkar!) Då hade jag oxå fått nys om Föda Hemma-föreningen.

Vilka var med under förlossningen?
Tjaa, var med och var med ;o) Min man satt i köket och drack kaffe…Min mor kom in genom dörren samtidigt som gossen gled ur mig, då hade barnmorskan just hunnit hit oxå, hon var med under fyra krystvärkar. Vår dotter var med under hela öppningsskedet, men (tyvärr) inte när han föddes ut eftersom farmor då hade tagit henne med ut på stan i ett viktigt (?) ärende …

Blev din hemförlossning så som du hade hoppats?
Förutom att Ida inte fick vara med och ta emot lillebror, såsom vi hade bestämt … så ja, Inte för att jag kan formulera vad jag hade hoppats på, förutom att föda ett barn förstås … Men jag är nöjd och stolt över det jag gjorde.

Hur har omgivningen reagerat när du berättat om din hemförlossning?
Blandat. De flesta tycker att jag varit ”såå modig” … Men för mig hade det varit betydligt modigare att sätta mig i en bil och åka iväg till ett sjukhus, för det skrämmer mig verkligen! En del såg det som en typisk sak som jag gör, eftersom jag oftast är en rebellisk tvärtemot-typ. Några gamla människor har nickat gillande och menat att det är så det bör gå till …

Skulle du föda hemma igen – om du fick möjlighet?
JA! Vi planerar ett barn till, och det blir hemma …

Att föda i fel landsting

Att bo på fel sida om länsgränsen kan visa sig vara en kostsam historia. Särskilt om man väljer att föda hemma!

av Therése Pilotto

Redan innan min första graviditet tilltalades jag av tanken på att föda hemma, men dåvarande sambon och numera maken var inte alls lika övertygad. Det var ju farligt ju! Kompromissen blev ABC-enheten på Södersjukhuset i Stockholm. En liten dotter föddes efter en mycket långdragen förlossning som innebar flytt från ABC till vanliga förlossningen för värkstimulerande och EDA*. Kanyl, CTG och hela baletten! Allt som jag ville slippa!

Efteråt kände jag mig lättad att allt gått bra, men också överkörd av pesonalen, liten och ganska misslyckad. Varför kunde inte min kropp föda utan hjälp utifrån? Vad var det som var fel?

Vill få syskon hemma!

När vi sen började fundera på syskon var jag helt bestämd. Jag ska föda hemma! Vi träffade en hembarnmorska innan jag ens var gravid, och nu blev mannen mer med på noterna. Det kanske var det rätta för mig trots allt? Riskerna kanske inte var större?!

Vi läste allt vi kom över och eftersom undersökningar visade samma sak som barnmorskan sa, att det var lika säkert, eller till och med säkrare att föda hemma så bestämde vi oss!
Inget gehör hos politikerna…

Vi täffade våra barnmorskor och graviditeten såg helt normal ut. Allt verkade gå bra och allt borde varit frid och fröjd. MEN, då vi började ansöka om bidraget vi läst att man kan få för sin hemfödsel stötte vi på patrull!

I Uppsala län anses det vara mycket riskabelt och förenat med livsfara för både mamman och barnet (och kanske pappan med?!) att föda hemma och det var ingenting som varken politiker eller läkare var villiga att ta ansvar för.

För att försöka visa på nyare forskning, både internationell och svensk försökte vi få tag på politiker helt utan framgång. Efter att ha skickat mail till alla i hälso- och sjukvårdsstyrelsen, utan att ha fått ett enda svar började situationen kännas ganska hopplös.

Min man ringde och pratade med kommunalrådet i kommunen som bara kunde beklaga att politikerna inte ens brytt sig om att svara. Hon kunde inte hjälpa oss personligen men förmedlade kontakten till en journalist på Enköpingsposten.

… men hos media

Vi hamnade på första sidan i tidningen, och på mittuppslaget! Stora rubriker om orättvisorna i olika delar av landet och hur olika WHO och svenska Socialstyrelsen ser på hemfödslar. Fortfarande hörde vi inget från berörda politiker. Folk ”på byn” däremot reagerade och kom fram och beklagade att det kunde vara så olika.

… men inte heller hos kvinnoklinikschefen

Till slut gav vi upp och ringde chefen för kvinnokliniken på Uppsala Akademiska Sjukhus. Han erbjöd mig snabbt ett kejsarsnitt och samtalsterapi, både innan och efter förlossningen, men någon hemfödsel tänkte han då inte betala för! Vid en lyckad förlossning enligt honom överlever mamma och barn, resten kan man bota med terapi!

Själv tycker jag att det låter onödigt kostsamt, både i energi, tid och pengar både för mig och för sjukvården. Jag frågade då vad alternativet till hemfödsel med två erfarna barnmorksor enligt honom var. Att föda oassisterat? Men nej, det alternativ som fanns var att föda på hans (fantastiska?!) förlossningsavdelning. Jag som alltid trott att alternativ syftar till viss valmöjlighet har alltså haft helt fel…

Snuvad på bidrag för hemfödsel

Det blev inget hemförlossningsbidrag för oss den gången. Vi fick vackert betala våra barnmorskor 18 000:- och tron på fri mörda- och förlossningsvård i Sverige är sedan länge borta. Att föda oassisterat kändes inte som ett bra alternativ för mig, och det var skönt att ha barnmorskorna där då det tillstötte lite komplikationer när hon fastnade straxt innan utdrivningen. Allt gick bra och den 12 juni -04 föddes lilla Wilma hemma i vårt badrum.
Nytt försök för tredje barnet!

Nu är det dags att ta upp striden igen! Första juli beräknas nästa syskon födas och vi vill självklart föda hemma.

Hoppas att landstinget har hunnit uppdatera sig i fråga om forskning och beprövad erfarenhet den här gången, annars kommer vi ytterligare en gång få betala för tryggheten att ha erfarna barnmorskor hos oss. Allt bara för att vi bor på fel sida om länsgränsen…

* epidural, bedövning mellan ryggkotorna, red anm

Födelse ur ett andligt perspektiv

Ingenstans blir det så tydligt som vid en förlossning, hur rädslan skapar själva situationen den är rädd för. Ju mera rädd för smärtan den födande kvinnan är, desto mera kroppsligt motstånd d.v.s. kramp uppstår, och desto mera ökar då smärtorna.

av Jörg Frey

Ingenstans blir det så tydligt som vid en förlossning, hur rädslan skapar själva situationen den är rädd för. Ju mera rädd för smärtan den födande kvinnan är, desto mera kroppsligt motstånd d.v.s. kramp uppstår, och desto mera ökar då smärtorna.

Samhället är allmänt omedvetet om rädslans självuppfyllande kraft. Därför vill man behandla smärtan och inte rädslan. På förlossningsavdelningar är man då angelägen om att använda tekniska och kemiska hjälpmedel för att förminska upplevelsen av smärtan. Dessa medel i sin tur leder lätt till ännu mera komplikationer för mor och barn. Problemets kärna, rädslan, är ännu inte löst.

Så låt oss titta direkt på vad rädslan egentligen är.

När mamman är rädd vid förlossningen har hon en massa tankar som ”Det kommer att göra mycket ont”, ”Jag vill inte vara med om det här”, ”Barnet kommer att vara skadat” eller ” Jag kommer att dö”, ”Barnet kommer att dö” osv. Upplevelsen av nuet som mamman befinner sig i är överskuggad av starka tankar på vad som kommer att ske i framtiden eller har skett i det förflutna ( t.ex. tidigare förlossningar, hennes egen födelse osv).

Genom sina tankar lever mamman i ett motstånd mot att uppleva nuet. Men allt som finns är nu. Så om jag är emot att uppleva nuet – det betyder att fullständigt acceptera nuet så som det är – då är jag hela tiden i strid med livet.

Sanningen är att nästan alla människor omedvetet lever i detta sinnestillstånd för det mesta. Istället för att uppleva nuet upplever vi en oavbruten ström av tankar. Det är som en permanent påkopplad radiosändare i huvudet.

Vi lever genom detta i ett permanent och omedvetet tillstånd av motstånd mot att uppleva nuet. Det är som en slöja över våra ögon – vi blir blinda för verkligheten, för nuet. Den kroppsliga effekten av att leva i detta tillstånd är en kronisk kramp som manifesterar sig på olika ställen i kroppen. Vår andning blir kanske klen, ryggen och stjärten stel, eller så uttrycker kanske våra ansiktsmuskler vårt kroniska sinnestillstånd. Eller så spänner vi bäckenet därför att vi inte vågar öppna oss mot (under)livet. Med åren glömmer vi hur det var att vara öppen och avslappnad. Rädslans tankar härskar över vårt liv – och vi är inte ens medvetna om det. Det blir tyvärr så att vi tror att vi är dessa tankar. Vi tror de är verkligheten. Vi tror att vårt naturliga tillstånd är den kramp vi lever i. Om nån vill eller råkar göra oss uppmärksamma på vad vi gör, så upplever vi detta t.o.m. som hot mot vår identitet och då försvarar vi oss . På detta sätt förhindrar vi själva möjligheten att befria oss från rädslans diktatur och återgå till det naturliga tillstånd som vi en gång upplevde i barndomen. Ju äldre vi blir, desto mer manifest identifierar vi oss med våra tros- och tankesystem.

Eftersom vi omedvetet är identifierade med rädslan och dess tankar är vi hela tiden upptagna med att skapa säkerhet kring oss: Våra bilar blir tjockare, våra finanser blir tjockare, våra hus blir tjockare och t.o.m. våra kroppar blir tjockare. Vi överkonsumerar andlig junkfood och stoppar oss fulla med filmer – allt för att inte behöva uppleva nuet, livet, så som det är. Vi är jämt på flykt från nuet och håller livet underkastat total(itär) kontroll.

I födelsestatistiken återspeglas detta säkerhetstänkande i det ökande antalet kejsarsnitt.

Vi har med allt vårt säkerhetstänkande glömt vad som är verkligt. Nuet, detta ögonblicket, är mycket vänligare än våra rädda tankar låter oss tro.

Längtan efter befrielse

Men trots skuggan vi lever i finns en djup längtan efter att befrias från våra tankars slaveri. Vi har en stark inre kraft som åter vill bli ett med detta ögonblicket, med nuet, med verkligheten.

Vi gör ibland faktiskt vad som helst för att bli av med beroendet av att leva ett liv i våra tankars värld. Vi tar droger för att släppa det smärtsamma greppet om hjärnan, vi utövar livsfarliga sporter där vi tvingas leva i nuet eller dö. Vi söker en extas bortom tänkandet i sexualiteten, och vi upplever den i konstformer som dans och musik.

Men allt detta är oftast omedvetna metoder för att uppnå sinnesfrid. De förlöser oss inte för gott från rädslans slöja över vår upplevelse av verkligheten. Dessa vägar befriar våra sinnen från rädslan bara för en viss tid, och utan att vi verkligen medvetet kommer ihåg vad det är vi egentligen söker.

I meditation söker vi på ett medvetet sätt det tillstånd som är befriat från tankar. Processen sker genom att vi iakttar tankarna. Vi blir då medvetna om att vi bara är den som iakttar. Vi kan ju inte vara det vi kan iaktta. Som iakttagare kämpar vi varken emot tankarna eller håller fast dem. Vi bemöter dem med en öppen närvaro. Om vi stannar kvar med ett öppet sinne för det som kommer och går, börjar vi ana den frihet vi är. Ett liv som är bortom tankarnas och bortom rädslans värld. Den som har varit i detta tillståndet – om så bara för några sekunder – kommer för alltid ihåg vad som är verkligt. Den som en gång var ett med detta ögonblick, kommer ihåg att tankarna inte är verkliga. Och att vi inte är tankarna. De gör oss bara så upptagna, så att vi inte ser vem vi är – vi är detta ögonblick. Att komma ihåg det, det är det vi är verkligen rädda för: att förlora illusionen om vilka vi är. Och det är samtidigt det vi ytterst längtar efter.

Födelsen

När det gäller födelsen, så tror jag att den är ett gyllene tillfälle för en kvinna att nå detta tillstånd fritt från tankar och rädsla. Då har hon en storartad möjlighet att uppleva och bli medveten om sitt sanna sinnestillstånd, bortom tänkandet och bortom rädslan.

Själva födelsen utmanar mamman till det yttersta att bli medveten om sin rädsla och sitt motstånd mot att uppleva nuet.

Födelsen upplevs av kroppen som en kritisk situation. Precis som vid farliga sportarter orsakar varje tanke om vad som kan hända i framtiden en farlig situation i nuet. När mamman inte är närvarande här och nu – när hon vill slippa att uppleva nuet precis som det är – sker en stängning av kroppen som varje värk måste bryta igenom på ett smärtsamt sätt. Varje födande kvinna har gjort denna djupa erfarenhet: motstånd mot att uppleva smärtan orsakar ännu mera smärta.

Smärtan är därför en underbar och sträng vägledare till nuet, till att ge upp kontrollen och tankarna, till att vara i frid med situationen. Värkarna tvingar mammans medvetenhet att omfamna smärtan helt och hållet, att ”dyka” in i den. I denna fullkomliga acceptans av ögonblicket sker en transformation av hennes medvetande – rädslan för smärtan är borta och också ”smärtan” i betydelsen en oönskad kroppslig upplevelse. Den kroppsliga upplevelsen kan då bli lustfylld. I denna villkorslösa hängivelse till nuet blir mamman ett med nuet och ett med allt som är. Hennes motstånd dör och hon upplever en stor lycka.

Vid födelsen kan på så vis en pånyttfödelse av mammans medvetande ske. Samtidigt föds ur hennes mage ett annat nytt medvetande – det ”gyllene barnet”. Vilket underbart sammanträffande!

Mannens roll

Mannens roll i denna process är att skapa och skydda detta rum av medvetenhet och närvaro där kvinnan har möjlighet att öppna sina sinnen och sin kropp. Hans starka och kärleksfulla närvaro i nuet tillåter kvinnan att slappna av, att ha tillit vad som än händer. Det finns många likheter med en sexuell akt. Mannen genomtränger situationen med sin orädda och orubbliga närvaro i nuet med villkorslös kärlek till sin kvinna. Han är beredd att se döden i vitögat utan att förlora närvaron. Då kan kvinnan helt slappna av och ge sig hän åt honom och åt detta ögonblick som ska förlösa deras kärleks barn.

Tiden före och efter

Jag har hört att mammor redan veckor före födelsen kommer in i ett ”förhöjt” sinnestillstånd. Kroppen utsöndrar sina egna droger för att preparera mamman för den stora uppgiften att ta emot ett nytt, fullständigt öppet och närvarande medvetande. Om mamman förnekar dessa signaler eller är van vid att förtränga sina inre behov gör hon kanske istället sin kropp och sina sinnen hårda före förlossningen. Hon kanske jobbar och stressar. Då finns risk att hon, och även barnet, kommer att uppleva en oväntad stark chock vid födelsen, när mammans omedvetna motstånd mot nuet går på kollisionskurs med skeendet i kroppen.

Därför är det viktigt att börja kultivera ett öppnande för nuet redan i god tid före förlossningen.

Olika meditationsformer, promenader i naturen, dans och andra former av avslappningsövningar kan vara till hjälp för att höja kroppsmedvetandet och för att mjuka upp mammans sinne inför det stora provet.

Barnet kommer till världen med ett fullständigt öppet medvetande. Det är ett med nuet. Det nyfödda barnet anses i t.ex. Indien som gudomligt. Och det är det också. Det finns ett skimmer av helighet kring ett nyfött barn. Om vi vill ta emot denna gudomliga present, så måste vi vara närvarande. Det är en stor utmaning och välsignelse att vara i närheten av ett nyfött barn. Alla känner dess helande kraft. Vi får chansen att återta kontakten med vårt eget bortglömda ”gyllene” barn inom oss.

Det är viktigt för det nyfödda barnet att inte bli bemött med ignorans, dvs. med icke-närvaro i nuet. Ingen vill bli bemött med ignorans. Men ett nyfött barn är så otroligt öppet och sårbart. Mammans och pappans odelade närvaro i nuet är därför den största gåvan de kan ge till sitt nyfödda barn.

Sjuk-hus

Tyvärr så lever vi i en värld som ignorerar livets och därför födelsens andliga aspekter. Istället omhuldar vi ett säkerhetstänkade, dvs. rädslan. Därför, om man föder på ett sjukhus är man tvungen att inte enbart hantera sina egna rädslor och den separation från nuet som de orsakar, utan också rädslorna hos sjukhusets personal.

Men rädsla har svårt att bestå bredvid tillit och närvaro. Intar man en medveten hållning av obegränsad och avslappnad tillit till livet, så kan även doktorer och barnmorskor slappna av. Denna hållning känner till sin egen självuppfyllande kraft. Den skapar en vänlig atmosfär där vi kan ta emot vårt nya medvetande.

Text: Jörg Frey (ur F&F 1/02 – Vaccinationer)

Saker som inte behövs

Av Ylva Bergstad

Då vi välsignas med ett nytt litet liv i familjen vill vi förstås ge henne det allra bästa. Vi är ambitiösa och villiga att ge och ge för att det lilla pyret ska få det så bra som möjligt och växa på ett bra sätt. Redan under graviditeten vill vi kanske förbereda oss på en vardag med en bebis och i brist på riktig bebis utanför magen skaffar vi någon liten pryl eller beställer en fin barnvagn som påminner oss om den stundande bebisglädjen. Eftersom vi åtminstone som blivande förstagångsföräldrar inte vet så mycket om vad en bebis behöver så lyssnar vi på alla möjliga råd, synpunkter och förslag i vår omgivning.

Några av de mest högljudda råden kommer genom reklam. Det finns stora industrier som tjänar sina pengar på att vi föräldrar älskar våra barn och vill dem det bästa. Det är lätt att förvillas att tro att vi ger barnen det bästa om vi ger dem bra saker. Med saker menar jag här inte bara leksaker utan alla barn-designade saker, som barnvagn, haklapp, nappflaska, skallra, barnsalva… Sorgligt nog för företagen så behövs egentligen inte de flesta av deras varor. Att verkligen ta hand om sitt barn och ge henne det allra bästa innebär snarare att låta barnet fi nnas med fysiskt nära i ditt liv och lyssna på henne. I min föräldravardag har jag upptäckt att nedanstående saker inte behövs, så jag har uteslutit dem.

Barnvagn kan med fördel bytas ut mot en bärsjal, som man kan köpa eller sy själv*. Om man redan har en barnvagn kan den användas för matkassar och andra saker som ska transporteras.

Spjälsäng blir överflödig då barnet sover tillsammans med föräldrarna tills hon vill sova själv, och då behövs en stor säng.

Blöjor kan man klara sig utan om man är villig att lyssna på sitt barns kommunikation om att hon behöver kissa eller bajsa. Om man inte har det tålamodet så kan man klippa till tygblöjor själv** eller köpa färdiga tygblöjor att använda mellan toalettbesöken. Genom att undvika engångsblöjor sparar man tusentals kronor och ton av sopor per barn, undviker hudbesvär orsakade av lotion i blöjan och får blöjfria barn tidigare. Jo, engångsblöjorna suger upp fukten så effektivt så barnet upptäcker inte lika lätt vad som händer när hon kissar och stimuleras därför inte att sluta kissa i blöjan.

Napp gör att en akupunkturpunkt på läppen stimuleras. Den punkten minskar hungerskänslor och kan användas vid bantning. Om barnet använder napp skapas en negativ spiral där barnet blir mindre hungrigt, vill suga mindre på bröstet och mjölkproduktionen minskar. Om barnet vill suga, men inte få mjölk kan man istället erbjuda sitt eget finger, barnets hand eller sina egna läppar. (Det är smidigt att låta barnet suga på mina läppar medan hon sitter i bärsjalen på magen. Då sitter hon och suger och somnar medan jag diskar eller skriver vid datorn.)

Nappflaska innebär att barnet måste lära sig ett nytt sätt att suga jämfört med vid bröstet. Om man vill pumpa ur mjölk för att någon annan ska kunna mata spädbarnet kan man ge den med sked eller ur en mugg. Barnet måste lära sig det nya sättet att dricka och äta förr eller senare ändå, och man slipper vänja av med nappflaska.

Tvättlappar blir onödiga då barnet får använda toaletten istället för blöjan redan från födseln. Tvätta barnet direkt under rinnande vatten efter toalettbesöket, eller vid blöjbytet, och torka med en handduk.

Barnsalvor kan ofta bytas mot gratis och mycket effektiv modersmjölk som kan sprutas på röda stjärtar, böjveck, infekterade ögon, öron med värk, sår.

Leksaker kan aldrig bli så intressanta som andra människor. Om barnet alltid får vara med i den vuxnes omväxlande liv behöver man inte skapa beroenden av leksaker. Favoritgosedjur anses vara bra för barnet enligt många psykologer. I själva verket är det ett västvärldsfenomen som uppkommer då barnet inte får amma och gosa med föräldrarna så mycket som hon vill. Ett barn som ammas så ofta hon vill och som sover tillsammans med föräldrarna behöver inget ”övergångsobjekt”. En bitring kan med fördel bytas ut mot en miljövänligare ekologisk morot.

Genom att låta bli att lägga pengar på ovannämnda prylar behöver man inte lika stor inkomst som annars. Det blir lättare att avstå från betald arbetstid och istället ägna sig åt sådant där barnet kan vara med.
* Det är lätt att göra en egen bärsjal! Ta ett underlakan och riv isär det på längden i två lika breda längder. Sy ihop längderna i kortsidorna så att du har ett långt smalt tygstycke. Klart.

Det finns massor av sätt att knyta fast barnet på din kropp. Det lättaste sättet att börja är att du håller barnet nära dig så som du önskar ha henne och får hjälp av en annan vuxen att knyta sjalen runt både din och barnets kropp. På Internet finns tydliga beskrivningar som du hittar genom att söka på ”bärsjal” och det finns också färdiga bärsjalar att köpa i flera varianter.

** Det är lätt att göra egna tygblöjor också! Klipp en kökshandduk till en kvadrat, ungefär 80 cm på varje sida. Den lättaste vikningen är att göra kvadraten till en tjock rektangel som är knappt en decimeter bred. Lägg runt barnets underliv och trä på en vanlig trosa utanpå.