↑ Tillbaka till Artiklar & Reportage

Resurser för smärthantering vid förlossning

Inom sjukvården upplever vi att smärta skrämmer många människor och ses som någonting onödigt i det välutvecklade samhälle som vi lever i idag. Men smärta är någonting komplext och subjektivt liksom människan själv. Kroppen signalerar till oss bl.a. genom smärtan. Vi saknar en helhetssyn på människan i samband med smärta och dess hantering. Är det så att rädslan för smärta ökar i samband med utvecklingen och användandet av farmakologiska medel? Kan människor stödjas att hantera sin upplevelse av smärta på ett individuellt och hanterbart sätt som ett komplement eller som ett substitut för den farmakologiska smärtlindringen? Vi vill fokusera på människans resurser och möjligheter istället för själva smärtan och dess hinder. Detta har vi valt att göra med fokusering på förlossningssituationen.

Av Luzita Pedernera och Anneli Nordenbjörk

Detta är en sammanfattning av den c-uppsats som vi skrev på sjuksköterskeprogrammet vårterminen 2006. Intresset för detta ämne väcktes genom personliga erfarenheter och praktik i utbildningen. Vi har båda en gemensam grundsyn på människan som en helhet och att det därmed också gäller den smärta hon upplever. Inom sjukvården upplever vi att smärta skrämmer många människor och ses som någonting onödigt i det välutvecklade samhälle som vi lever i idag. Men smärta är någonting komplext och subjektivt liksom människan själv. Kroppen signalerar till oss bl.a. genom smärtan. Vi saknar en helhetssyn på människan i samband med smärta och dess hantering. Är det så att rädslan för smärta ökar i samband med utvecklingen och användandet av farmakologiska medel? Kan människor stödjas att hantera sin upplevelse av smärta på ett individuellt och hanterbart sätt som ett komplement eller som ett substitut för den farmakologiska smärtlindringen? Vi vill fokusera på människans resurser och möjligheter istället för själva smärtan och dess hinder. Detta har vi valt att göra med fokusering på förlossningssituationen.

Resursbegreppet

Ordet resurs beskrivs som någonting som är någon till hjälp eller nytta och även som kraft och förmåga. En resurs beskrivs också som någonting som utgör en källa till glädje. Resurser kan även beskrivas som tillgångar och möjligheter. Dessa tillgångar kan vara av materiella slag såsom förmögenheter och utrustning eller icke-materiella tillgångar av andligt- eller moraliskt slag. Det kan även handla om en persons fysiska eller intellektuella kapacitet.

Antonovsky är sociolog och har ett synsätt på människan som fokuserar på hälsans ursprung där man ser till den totala livshistorian.

Han beskriver en människas känsla av sammanhang (KASAM) som en viktig faktor för att bibehålla hälsan. Begreppet innefattas av meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. Antonovsky menar att personer med stark KASAM har en stor uppsättning resurser till sitt förfogande och kan därmed välja den copingstrategi som verkar mest lämpad att handskas med den stressor som hon utsätts inför.

Detta är avgörande för förmågan att hantera spänning på ett bra sätt och därmed känna meningsfullhet och begriplighet i vad som sker.

Smärta och smärthantering vid förlossning

Vad som påverkar smärtupplevelsen och hanteringen av denna beror på ett antal olika faktorer. Förberedelse kan dämpa otrygghet, vilket leder till att smärtan inte känns så hotande och därmed mindre intensiv. Tidigare erfarenheter av smärta kan påverka upplevelsen både positivt eller negativt. Negativa erfarenheter av smärta kan höja ångesten och smärtan, men alla tidigare smärtsamma erfarenheter behöver inte nödvändigtvis ha negativ effekt. Kulturella olikheter har visat sig ha liten betydelse för smärtupplevelsen. Det är snarare smärtbeteendet och inte smärtintensiteten som varierar i olika kulturer. Förlossningssmärta skiljer sig på vissa sätt från annan typ av smärta och trots att den sensoriska stimulin vid en förlossning är densamma för alla kvinnor, upplevs den ändå på så många olika sätt. En förlossning är ett naturligt fysiologiskt fenomen och kan vara den enda normala fysiska process som oftast beskrivs som smärtsam. En orsak till denna smärta kan vara att det gör kvinnan uppmärksam på födandeprocessen, så att hon kan ta sig till en trygg plats att föda på. Smärtan är också ett viktigt signalsystem om förlossningsförloppet och om något avviker från det normala. Smärtan har också beskrivits som en signal för mognadsprocessen till moderskap och bör därför inte enbart betraktas som ett negativt fenomen.

Problemområde och metod

Dagens smärthanteringsforskning fokuserar på olika smärthanteringsmetoder och då indelas de ofta i farmakologiska och ickefarmakologiska metoder. Vi saknar däremot mer forskning om smärthantering i samband med resursbegreppet. Detta eftersom vi anser att det främst fokuseras på farmakologisk behandling av smärta. Syftet med denna studie är att analysera vad kvinnor beskriver som resurser för smärthantering i samband med förlossning utifrån deras egna förlossningsberättelser. Metoden vi valt för att analysera vårt material är narrativ. Det är en kvalitativ metod för att analysera livsberättelser. Kvalitativa studier är unika för just de människorna som ingår i studien och inga generaliseringar är eftersträvansvärda. Berättelserna kan läsas, förstås och analyseras på ett antal olika sätt- liksom verkligheten själv. Detta manifesterar berättelsens rika innebörd och bredden av forskarens tolkningsmöjligheter. Vårt resultat baserar sig på kvinnors egna skriftliga berättelser av sin förlossning. Privata svenska hemsidor på Internet användes för att hitta dessa. Berättelserna beskriver deras första barns födelse.

Sammanlagt analyserades 20 berättelser. Gemensamt för kvinnorna var att de alla födde sitt barn på sjukhus. En del av kvinnorna använde sig av farmakologisk smärtlindring, medan andra valde ickefarmakologiska alternativ. Resurserna som presenteras är utan inbördes ordning.

Resultat

Spänning och förväntan

Vetskapen om att ett barn kommer att födas och tecken på detta, är en resurs eftersom detta leder till att kvinnorna i berättelserna blir förväntansfulla, ser resultat och att smärtan får en mening och därmed blir lättare att hantera.

Genom att kvinnorna i berättelserna är väl förberedda och medvetna hur förlossningsförloppet fortskrider så kan inträdandet i en ny smärtsam fas leda till att kvinnorna upplever känslor av spänning och förväntan. Smärtan blir som en bekräftelse på att det går framåt, och att den ger resultat. De kan förstå anledningen till varför de har ont och är förväntansfulla inför vad som ska hända och det leder till att smärtan blir mer hanterbar. Det finns också ett tydligt mål med smärtan eftersom kvinnorna snart ska få träffa sitt barn som de har väntat på under graviditeten. Kvinnorna uttrycker även att det är viktigt med tecken på att det händer något, t.ex. undersökningar för att se hur många centimeter hon har öppnat sig eller att ta tid på värkarna. Mätbara värden kan göra det lättare för kvinnorna att uthärda smärtan eftersom att det är en bekräftelse på var i förlossningsförloppet kvinnorna befinner sig. Smärtan blir därmed mer uthärdlig och meningsfull för kvinnorna.

Närstående

Närstående beskrivs i de flesta kvinnors berättelser som en resurs för deras smärthantering.

Gemensamt för kvinnorna i berättelserna är att de föder sitt barn tillsammans med barnets far. De ger kvinnorna trygghet, stöd, uppmuntran och bekräftelse. Rollerna som männen intar skiljer sig från varandra. Några är aktiva i och med tidtagningen på sammandragningarna, massage, förmedling av information till personalen och andra anhöriga och serva med mat och dryck medan det i andra berättelser framkommer att kvinnan är väldigt aktiv och mannen beskrivs vara i periferin. Att ha någon närstående med sig under förlossningen upplever kvinnorna i berättelserna som en trygghet med någon som kan förstå henne och som känner henne sen tidigare. De närstående är även viktiga för kvinnorna i bekräftandet av smärtan. De spelar en stor roll för att stödja och uppmuntra kvinnorna, peppa henne att orka fortsätta och få henne att fokusera på målet.

Självtillit

Självtillit beskrivs som en resurs för smärthantering. Självtillit uppnås genom att kvinnorna lyssnar på sin kropp och litar till sin kropps signaler. Förberedelse och medvetenhet om vad som kommer att ske leder till att kvinnorna kan fokusera och lyssna på sin kropps signaler och smärtan blir därmed lättare att hantera. En annan form av självtillit än att lyssna på sin kropp är att vila mellan sammandragningarna. Detta leder till att kvinnorna får ny kraft och energi att hantera smärtan med. Självtillit handlar också om att vara närvarande och inte kämpa emot men även att våga uttrycka vad hon själv vill och stå för det. Avledning kan även vara en form av självtillit genom att fokusera på något annat än smärtan för att göra den mer uthärdlig. Kvinnorna beskriver också humor som en form av avledning. Genom att kunna skämta och skoja slappnar de av och får distans till situationen. Fokusering och avledning sker växelvis i kvinnornas berättelser.

Personal

Personalen har en framträdande roll i kvinnornas berättelser. Personalens kompetens, bemötande, bekräftelse och stöd/uppmuntran kan göra att kvinnorna känner sig trygga och att smärtan blir lättare att hantera. I flera av berättelserna beskriver kvinnorna vikten av ett bra bemötande vilket leder till en ökad tillit och trygghet. Ett bra bemötande innebär att bli tagen på allvar och bli sedd som en hel människa. Personalen har också en viktig roll i bekräftandet av smärtan. Att någon med erfarenhet och kunskap ser och förstår att kvinnorna har ont gör att hon inte behöver bevisa något och kan koncentrera sig på smärtan. De kan ge tips och råd på hur kvinnorna ska krysta och andas m.m. En del av kvinnorna beskriver det som en stor trygghet då personalen ger konkreta råd medan andra vill ge sig hän åt sin kropps signaler.

Miljö

Att känna trygghet i miljön är en viktig resurs i många av berättelserna. Kvinnorna uttrycker att tryggheten ligger i att få en plats på förlossningen, att få välja när det är dags att åka in samt att veta att det finns tillgång till smärtlindring m.m. Det handlar också om att få vara delaktig i sin egen vård och möjlighet att få välja. Att föda sitt barn där man känner sig trygg gör att smärtan blir lättare att uthärda. I berättelserna uttrycker kvinnorna också att vetskapen om att det finns smärtlindring att tillgå skapar trygghet.

Genom denna bild vill vi visa en översikt av de resurser som framkommit i vår analys av kvinnornas smärthantering. Fem teman har identifierats med olika kvalitéer under respektive resurs. Bilden illustrerar även resursernas nära samband och att de påverkar varandra.

DISKUSSION

Här speglar vi vårt resultat mot tidigare forskning på detta område under rubrikerna meningsfullhet, trygghet och kontroll.

Meningsfullhet

Enligt Antonovskys teori tolkar vi smärtan under förlossningen som en stressor som hanteras med hjälp av kvinnans Generella MotståndsResurser (GMR). Resurserna som framkommer i resultatet kan alla appliceras som GMR. Gemensamt för alla fem teman i resultatet är att de innefattar begreppet ”hanterbarhet”, eftersom det är hanteringen av smärta vi valt att studera. Med hanterbarhet menas utifrån vilken grad individen upplever att det står resurser till hennes förfogande. Resursen spänning och förväntan kan appliceras på upplevelsen av meningsfullhet och begriplighet.

Meningsfullhet beskrivs som att vara delaktig och känna sammanhang. Begriplighet, enligt Antonovsky, är när den inre och yttre verkligheten upplevs som förnuftsmässigt gripbar.

Under temat miljö är egna val en viktig faktor. När kvinnan får vara delaktig i valet angående förlossningsplats, smärtlindring och ev. undersökningar bidrar det till känslan av meningsfullhet. Under temat spänning och förväntan får smärtan en mening och blir därmed begriplig då många av kvinnorna i berättelserna är medvetna om förlossningens förlopp och målet med detta. När kvinnan hanterar smärtan på det sätt som känns bäst leder detta till att situationen blir begriplig och meningsfull genom att hon är engagerad och delaktig i situationen.

Närstående och personal kan även genom uppmuntran, engagemang och delaktighet bidra till att kvinnan känner meningsfullhet och begriplighet inför situationen.

Trygghet

Bakgrunden visar att smärthanteringsforskningen främst är inriktad på farmakologisk och icke- farmakologisk smärthantering. Vårt resultat visar dock att farmakologisk smärthantering endast är en liten del av de resurser vi fann som smärthantering i kvinnornas berättelser. I resultatet finner kvinnorna en trygghet i att det finns tillgång till smärtlindring av både farmakologiskt och ickefarmakologiskt slag. Men det handlar också om att få möjlighet att välja att föda sitt barn i den miljö där kvinnan känner sig trygg. I resultatet framkommer även att kvinnorna upplever trygghet när närstående och personal uppmuntrar, stödjer, bekräftar smärtan och framförallt finns där. För att personalen och de närstående ska kunna bli en resurs för kvinnan krävs en god relation. Personalen bör bemöta kvinnan med lyhördhet och respekt för hennes integritet. På det sättet kan kvinnan känna trygghet och våga uttrycka sina önskningar och ge sig hän åt smärtan.

Kontroll

Tidigare smärthanteringsforskning visar att kunna få eller att behålla kontrollen över smärtan gör att den går att hantera. Information kan också bidra till att få kontroll över smärtan vilket minskar ångest och ökar smärttoleransen. När kvinnan fokuserar, koncentrerar sig och går in i smärtan får hon kontroll över den. Hon kan även genom att vila eller distrahera sig från smärtan bibehålla kontrollen. Förlorar kvinnan kontrollen över smärtan blir den ohanterlig och kvinnan förlorar därmed delar av sin självtillit. Kärnan i denna resurs är att kvinnan lyssnar på sin kropp och gör det som känns bäst. Med andra ord måste hon uppleva kontroll över situationen. Kvinnan måste kunna lita på sig själv och att kroppen klarar av att föda fram barnet. Om personalen involverar kvinnan i beslutsfattandet och om hon tillåts göra egna val, bidrar detta till att smärtan blir mer hanterbar och att hon känner kontroll.

Avslutande kommentarer

Synen på förlossningar har sett väldigt olika ut i ett historiskt perspektiv och ser fortfarande olika ut kulturellt sett. I Sverige, anser vi, reduceras ofta en förlossning till någonting tekniskt och mekaniskt och debatten om bl.a. planerade kejsarsnitt ökar i media. Alla fem teman i resultatet, menar vi, kan bidra till att kvinnan blir mer aktiv under sin förlossning och motverka att hon intar en passiv sjukdomsroll. Men dessa fem teman kan även omsättas till faktorer som påverkar smärthanteringen negativt. Exempel på detta är när kvinnan inte känner sig trygg eller då hon inte får föda på den plats eller på det sätt som hon tänkt.

Smärtan kan även bli för övermäktig och hon kanske inte får stöd och uppmuntran eller bekräftelse och ser därmed ingen mening med smärtan. Smärtupplevelsen kan förstärkas genom att kvinnorna förlorar kontrollen över förloppet och tilliten till sig själv. Konsekvenserna av detta är många. Kärnan i vårt resultat består alltså av att kvinnan känner sig trygg, har kontroll och känner meningsfullhet inför situationen.