↑ Tillbaka till Föda hemma

Forskning om hemförlossning

Kvinnor/par som väljer att föda sitt barn hemma blir ofta bemötta av omgivningen med ett frågande uttryck: Får man det? Andra får höra omskakande historier om hur den man berättar sitt beslut för, själv upplevt en svår förlossning där man tvivlar på om man själv eller barnet överlevt om man fött i hemmet.

 

Eftersom valet att föda hemma är ett känslomässigt beslut i de flesta fall och som inte tar sin utgångspunkt i vad forskning säger så kan det vara svårt att värja sig när man blir anklagad för att vara oansvarig. Under graviditet är man mer sårbar än i vanliga fall, känslomässigt öppen och ömtålig. Ingen vill sitt barn illa så klart.

 

Nu för tiden finns dock ganska mycket forskning vad hemförlossning innebär. Men även de mest välgjorda undersökningar blir ifrågasatta. Man kan fundera på vad det kan bero på. Makt (förlorar någon makt här?), inflytande/kontroll (förlorar någon inflytande här?) och pengar (förlorar någon ekonomiskt på att kvinnor väljer att föda hemma i lågteknologisk omgivning?) kan vara faktorer som spelar in, i Sverige som utomlands. Eller rädsla för att en situation skall uppstå i hemmet som man inte kan klara upp. Och det får man komma ihåg: även den mest välkontrollerade studie kan aldrig säga något om det enskilda fallet man har framför sig. Oväntade situationer kan uppkomma. När Stockholms läns landsting införde ekonomiskt bistånd till dem som födde hemma var det utifrån vissa riktlinjer. Företeelsen har kommenterats i Läkartidningen av Ulla Waldenström, professor och barnmorska. En artikel i samma tidning författad av bl a barnmorskan och på den tiden doktoranden Ingela Wiklund, beskriver omständigheter kring varför kvinnor väljer alternativa vårdformer när de skall föda samt visar resultatet i Stockholm efter första verksamhetsåret med landstingsfinansierade hemförlossningar.

 

Därför är det viktigt med urskiljning av vem som är mest lämpad att föda hemma. ”Better safe than sorry”. Här går meningarna isär. I Sverige är det i allmänhet en restriktiv hållning hos hembarnmorskorna, förmodligen för att det inte finns moraliskt stöd från klinikerna om en hembarnmorska skulle råka ut för något fatalt. Det är intressant att fundera över att Michel Odent förespråkar hemförlossning för sätesförlossningar, eftersom dessa kvinnor, om några, verkligen behöver starka egna värkar. Han menar att det är större risk för mor och barn att föda på sjukhus om det är ett barn med sätesbjudning. Naturligtvis en kontroversiell hållning med tanke på att kvinnor i Sverige blir rekommenderade kejsarsnitt i såna fall.

 

Värksvaghet är nämligen ovanligt vid hemförlossning. Värkstimulerande dropp kopplas aldrig i hemmet, det är alldeles för stora risker. (På sjukhus används det tyvärr slentrianmässigt, vilket en studie av barnmorskan Lotta Selin på NÄL visar.)

 

Är man inte van att läsa forskningsrapporter kan det vara svårt att ta till sig vad som sägs. Hur vederhäftigt är det egentligen? Olika tidskrifter har olika ”tyngd” (s.k. impact factor). En vetenskaplig tidskrift publicerar artiklar först efter genomläsning av fackpersoner, s.k. peer review. Det är högt ställda krav. Välrenommérade tidskrifter (vars artiklar ofta blir citerade) vill många publicera sig i och då kan redaktionerna ställa extra höga krav på de artiklar man för in. Inom det medicinska fältet är t ex JAMABMJBJOGThe Lancet högt rankade. Men en liten, nystartad tidiskrift kan ha väl så goda artiklar också om någon vill publiceras och inte har lust att vänta hur länge som helst. Barnmorskeforskning publiceras ofta i MidirsBirthMidwifery. Sällan säger en enda vetenskaplig studie något. Eftersom dessa ofta kan vara motstridiga kan man ”bevisa” vad som helst. Först när flera undersökningar pekar åt samma håll kan man känna sig säker på sin sak.

 

Att göra vetenskapliga studier om säkerhet/”farlighet” vid svenska hemförlossningar är omöjligt på så vis att vissa företeelser är så sällsynta (att ett barn oväntat dör i anslutning till förlossning) att det krävs ett omfattande material, dvs många hemförlossningar, innan man statistiskt kan säkerställa om fler barn dör i hemmet än på sjukhus om man har två jämförbara grupper.

 

Men hur skulle man kunna jämföra grupperna? Skulle man då lottas till att föda hemma eller på sjukhus? Det räcker så klart inte att matcha socioekonomiska och medicinska faktorer, ålder etc för här kommer även psykologi in. Om den som vill föda hemma på så sätt ”tvingas” föda på sjukhus blir det kanske sämre för henne. Och om en som gärna föder på sjukhus men är rädd för att föda hemma skulle bli lottad till en hemförlossning, hur avslappnad och hängiven skulle hon kunna bli i sitt födande? Kvinnor är inte maskiner…

 

Med den takt av hemförlossningar vi har här skulle det ta 400 år innan vi fick ihop tillräckligt med förlossningar för att få vetenskaplig tyngd; statistisk signifikans. Om ett barn vid en hemförlossning skulle dö pga en svår missbildning och låt oss säga att detta barn inte hade klarat sig på sjukhus heller, så skulle detta dödsfall i hemförlossningsstatistiken väga väldigt mycket. Vi har ca 100 hemförlossningar i Sverige på ett år och om detta fiktiva barn dog, skulle vi ha 1% dödlighet! Det är väldigt högt – jämför med antal barn som föds döda, 2 promille i genomsnitt i Sverige (och då räknar man alla, även dem från graviditetsvecka 28 som aldrig skulle fötts vid planerad hemförlossning) och 2 promille dör under neonatalperioden, dvs som visade livstecken vid födseln (kan alltså vara väldigt tidigt i graviditeten) och levde upp till fyra veckor efter förlossningen. Dessa tal inkluderar ALLA födslar, även om mamman är svårt sjuk eller barnet är det.

 

Studier

Till forskningen då:

 

En mycket stor undersökning omfattande 529 688 lågriskkvinnor i Nederländerna, publicerades i BJOG 2009. Studien visade att planerad hemförlossning inte ökade riskerna för döda eller allvarligt sjuka barn under förutsättning att vårdsystemet tillhandahöll erfarna barnmorskor och att det fanns tillgång till bra transport vid eventuell överföring till sjukhus. Kommentarer till artikeln BJOG kan du läsa här. Men det finns också en populärvetenskaplig variant på studien från BBC, även innehållande en radiointervju med författarna.

 

I BMJ publicerades 2005 en studie från nordamerika där slutsatsen blev att planerad hemförlossning för lågriskkvinnor kan vara bättre än att föda på sjukhus om den biträds av erfaren legitimerad barnmorska, eftersom det blir färre ingrepp i hemmet.

 

År 2008 kom så den första svenska avhandlingen om hemförlossningar, författad av barnmorskan Helena Lindgren. Hon ”dammsög” Sverige på hemförlossningar under en trettonårsperiod och beskrev förlossningsutfall (hur det gick, helt enkelt) och kvinnornas erfarenheter av att föda hemma.

 

Nya, svenska artiklar är på väg med hjälp av duktiga, forskande barnmorskor som sammanställt information från databasen Nordic Homebirth.

2012: Ny studie från Norge: Planlagda hemfödslar har mindre risk för ingrepp och komplikationer.